| Det var Juni månad och Hundkojan hade varit i trafik några
månader, jag gjorde ett exjobb på Ericsson Radio Systems i
Kista och det innebar pendling på motorvägen mellan Uppsala
och Kista, vilket ligger i norra Stockholm. Vi hade först en gammal
Saab 99 och körde med men den ville inte vara med längre efter
det att vi hade träffat på en annan bil en morgon i Maj. Det
var en bilist som gjorde en vänstersväng framför oss, vi
träffade honom rätt i sidan och sedan ville försäkringsbolaget
lösa in bilen. Det blev till att plocka fram kojan! Den var ju besiktigad
hela Maj ut. Det var ju två år sedan man var inne och besiktigade
den (mer än 30 år gammal) men det skulle väl inte vara
några större problem att besiktiga den men man hade ju aldrig
tid att ta sig till Drive-In kön på besiktningen. Det är
ju fegt att vara ute i tid och boka en tid.
När exjobbet var klart den 12 Juni så hade det gått två veckor över tiden och jag hade ännu ej kommit iväg till besiktningen, jag började att jobba samtidigt som jag sökte jobb, vilket innebär att man måste gå på en massa intervjuer och förbereda sig inför dessa intervjuer och då hade man ju inte tid att besiktiga. Datum för avfärd till Vilhelmina började närma sig och måndag den 29 Juni så tog jag mig upp tidigt på morgonen och ställde mig i kön till besiktningen kl 06.00 men det var lite sent för det var ett flertal bilar och husvagnar före mig. Jag hade tidningen med mig, lite att äta och det var trevliga människor i kön så det gick ingen nöd på mig inte. Jag var inte speciellt orolig för besiktningen heller, det var ju bara att besiktiga om i värsta fall, jag hade lånat däck av Joel och det de kunde klaga på var glapp i kuggstången och trasig hastighetsmätare. Det tog inte mer än tre timmar innan jag kom in i hallen och besiktningen tog sin början. Denna besiktning var ganska lindrig, det var hög CO halt men det kunde jag vrida ner när jag kom hem - ingen kommentar i besiktningspappret, handbromsen var lite ojämn men jag kunde ju justera den när jag kom hem- ingen kommentar i besiktningspappret och sedan hittade en trasig damask till yttre drivknuten men det var inga poäng utan bara en anmärkning . Han glömde att titta på hastighetsmätaren när vi körde en sväng så det slutade med att jag bara hade en anmärkning i protokollet och det var inga poäng på den ! Fast det är ju klart då hade man ju satt honom lite på plats så att han blev lite snällare, han påstod att det skulle finnar ett chassienummer stämplat i golvet bakom passagerarsätet, men det vet ju alla koje ägare att före 1967 så sitter ju chassienumret på en plåt i motorrummet och inte stämplat i golvet bak. Han var hävdade att det skulle vara så men efter en stunds diskussion så hänvisade jag honom , som jag hade gjort med andra besiktningsmän tidigare, till deras pärmar där det står att chassienumret sitter på en plåt i motorrummet. Han gick till pärmarna och kom tillbaks rodnandes och erkände att jag hade rätt , efter det var han lite lågmäld och hade inte så mycket att klaga på. Det var bara att åka hem och packa, plocka fram takboxen och byta till Revolutionfälgar med Yokohamadäck. Bilen gick hyfsat, jag hade ju dagen innan besiktingen haft av toppen och bytt en ventil som jag hade bränt. Topplockspackning hade jag fått tag i hos Anders Fäldt efter att ha ringt ett flertal Minioter här i stan och frågat om de hade någon. Nu hade jag vridit upp bränsleblandningen så att den inte skulle gå så snålt. Det som var oroande var ju att den drog så mycket olja. Det var så mycket att man tankade olja och kollade bensinen. Det var ju lite sent att byta motor så jag körde till Micro och bunkrade billig olja och sedan var det dags för avfärd. Mina syskon Maria, Marika; Martina och Mattias och Marias man Roger och dotter Josefin skulle också med norrut och de hade kommit någon dag innan. Nu var det ju som så att jag lyckades boka in en intervju angående ett jobb på torsdag morgon och de hade planerat att åka torsdag morgon så de fick åka i förväg och ta min sambo Eva och son Torkel med sig. Vi bestämde träff i Nämforsen ovanför Sollefteå senare på kvällen. Jag kom iväg lite sent och för att undvika lite tråkig väg så bestämde jag mig för att ta väg 272 till Gävle, denna är mycket trevligare men det tar lite längre tid. Strax innan Gävle så tappade bilen lite effekt, antagligen var det en ventil som hade bränt men det var inget att göra, bara se glad ut och köra vidare. Det var en konstant kvast med oljerök ur avgasröret och jag stannade var 5:e mil för att fylla i olja. Det gick bra norrut, jag stannade och köpte lite STP Oil Treatment för att skona motorn lite och sedan fräste jag vidare. Det var mycket trafik på E4 och många var glada som man mötte de såg ju en kul bil ute på vägen, de som körde om var inte riktigt glada , de såg ju först inte bilen de såg ju svartröken bakom bilen, det såg nästan ut som om de uttalade fraserna "Köp ny bil" "Miljösvin" eller något liknande. Fast det är ju klart det var några som körde om med ett leende på läpparna , måhända att de kände igen situationen från sin ungdomstid med oljerykande engelska småbilar! När jag kom till Sundsvall vid 21 tiden svängde jag in på Shell för att se om de andra hade lämnat något meddelande till mig, det hade de gjort, 6 timmar tidigare ! Det var bara till att kasta sig i bilen och köra vidare, fast jag tog inte samma väg som de andra, de skulle köra via Höga Kusten bron och gamla Sandö bron med Westerlunds Cafe. Jag tog istället vägen vid Indalsälven och förbi Kovland där jag svängde in hos familjen Lasse Thungren. De såg lite förvånade ut men hälsade mig välkommen och undrade om jag skulle ha kaffe men det hade jag inte tid med, jag skulle ju till Nämforsen 20 mil bort. Jag förvarnade dem om att jag kanske skulle komma förbi på vägen hem, det berodde på hur bilen skulle uppföra sig, om den skulle klara resan till Vilhelmina med efterföljande semester i Norrland. De sade att det var inga problem att höra av sig om vi fick problem i trakten av Sundsvall och med dessa lugnande ord for jag vidare på min färd norrut mot Vilhelmina. Det var trevliga vägar med ett och annat motorhistoriskt intressant föremål längs vägen, rester av gamla bensinstationer, gamla vägskyltar, gamla vägstumpar och annat kul. Jag rullade in på campingen i Nämforsen vid midnatt men det var ju ingen som sov då, de andra i mitt resesällskap hade varit på campingen i många timmar och de satt och grillade och drack vin, det såg mysigt ut så jag var inte sen ur bilen. Jag slapp att sätta upp tältet för de hade lyxat till det med att hyra en stuga för en rimlig peng. Nästa morgon var det dags att åka vidare på vår färd mot Vilhelmina men vid gjorde först ett besök vid kraftstationen och hällristningarna som finns där i Nämforsen. Vi var även in på hembygdsmuseet och tittade, ett intressant ställe. Vi körde genom Junsele och tankade i Åsele. Sedan var vi helt plötsligt framme vid platsen för träffen, Meselefors några mil söder om Vilhelmina. Det var klubbmedlemmen Hasse Johnsson som hade tillgång till lite mark bredvid en camping och Vandrarhem alldeles vid Ångermannaälven. Det var ett bra ställe och det rullade in kojor under eftermiddagen och kvällen och så var träffen i full gång. Det var grillning i ett grillhus alldeles vid älven och det var en gemytlig tillställning med folk från hela Sverige, tre kojor med folk från Helsingfors i Finland och även ett par med en koja från Norge. Under lördagen så var det en crusing inne i Vilhelmina, vi fikade på Stenlunds cafe och shoppade i livsmedelsaffären. Men korv behövde vi inte köpa, chefen för Konsum hade varit förbi kvällen innan och han hade tycket att det var så trevligt att han beslöt att sponsra med 200 grillkorvar, gissa om vi käkade korv så att det sprutade ur öronen. På kvällen så var det musik vid Ångermannaälven, det var ett lokalt folkmusikband som hade en föreställning för oss under det att det bjöds på fika och sedan startades grillen upp och vi fick besök av lite raggarbilar från Vilhemina. Och mitt på kvällen vem vandrar in på träffplatsen då om inte Olle Bergström, en kojeåkare från Eskilstuna, han åker ju runt som knalle på marknader och han hade varit i närheten så han tog en sväng förbi träffen. Det blev sent för vissa, det var ju lite svårt att bedöma tiden då det var ljust hela natten. |
Under söndagen var det planerat en massa aktiviteter men
det var ju inte alla som kunde åka med på det då många
bara var uppe över helgen och var tvungna att åka tidigt för
att komma hem någon gång. Vi som hade lite tid över åkte
med på rundan som gick till en gammal by med ett kvarnsystem. Det
var kul att se hur de utnyttjade vattenkraften för att driva smedjor,
sågar, tröskverk, kvarnar, elverk och annat kul. Vi åkte
vidare till Volgsjö kraftverk för att bli guidade runt anläggningen
av en anställd, det var intressant att se och framför allt höra
historien om hur de hade byggt stället och dammarna. De hade haft
en enorm grävskopa inblandad, den vägde över 500 ton och
hade en skopa som lastade över 10 kubik ! Det var av typen slängskopa
vilket innebar att man hade en 60 meter hög mast och det som muddrades
upp slängdes upp i stora högar/berg som än idag finns kvar.
Den var inköpt från Amerikat(där allt är stort !)
och var av märket Mario. När den var i drift så fanns det
heltidsanställda som arbetade i skift med att smörja denna maskin
som för övrigt var eldriven! Tyvärr skrotades den efter
utfört arbete men det skall fortfarande finnas några mindre
modeller i bruk i Sverige. Sedan gick färden vidare till den lokala
förmågan Moddy som drev firman Track och Lack. Där målade
de diverse saker mest lastbilar och bilar. Det var motivlack som gällde
och de var fantastiskt duktiga. De hade även en avdelning där
de lackade om tandläkarstolar som sedan plockades ihop och såldes
till ett pris långt under priset för en ny tandläkarstol.
De hade fullt upp med jobb och de jobbade varje dag 7-23 utom söndagar
då de började lite senare. De hade även en garage avdelning
där det skruvades för full med street race bilar. Kul ställe!
Vi åkte sedan vidare till Meselefors Lanthandel där vi ställde
upp kojorna framför att att han skulle få ta bilder som troligtvis
skulle bli till vykort. Det var en kul lanthandlare som var inflyttad från
Stockholm och hade startat upp en gammal nedlagd lanthandel.
Vi packade sedan ihop för att åka ner till Örnsköldsvik för att hälsa på Evas släkt och semestra i den trakten några dagar. I sällskap hade vi mina föräldrar, fast de valde att åka vidare efter att ha tillbringat en dag och två nätter hemma hos Evas bror med familj. De bor i Domsjö mellan pappermassa fabriken och MoDos hemma arena, alltså i Foppa-land. Vi stannade några dagar och tittade oss omkring i trakten. Vi var till Skallbergets grottor 4 mil norr om stan vid flygplatsen. Ett fantastiskt ställe med djupa raviner och grottor och t.o.m en hemma snickrad golfbana på bergets topp. Vi klättrade omkring där på berget under det att det åskade och blixtrade en bit därifrån, det kändes tryggt! Vi var på loppis i Ö-viks hamn och fyndade, jag hittade en gammal leksaksbil i plast, givetvis en hundkoja. Jag skickade fram Torkel så att han fick köpa den och då fick han den för en 5:a. Vi var ute och badade vid havet, dvs Bottenviken. En sandstrand och stekande sol så att vi brände våra kroppar duktigt. En dag så åkte vi ner till stan och gick på Ö-viks museum och hittade spännande utställningar med hockeyhistoria, stadshistoria och biografhistoria. Vi provspelade en unik videojukebox och köpte en bok om bussstationens historia. Barnen skulle ju ha lite kul också så vi byggde en trädkoja i det gamla äppelträdet som stod på familjens tomt. De var pirater dygnet runt sedan, Torkel vaknade mitt i natten och ville bestämt ha sin pirathuvudduk på sig innan han somnade om. Hundkojan stod på garage uppfarten och väntade på att jag skulle meka med den men jag vågade inte plocka isär den, för vad skulle man hitta där ? och dessutom hade man ju inga delar med sig. Jag ringde till de lokala skrotarna men de var semesterstängda så det var bara till att se glad ut och köpa lite mer olja. Vi packade in alla saker i kojan och i takboxen och åkte vidare efter några slappa goda dagar i Ö-vik. Vi hade tagit sikte på Bönhamn utanför Nordingrå. Vi stannade på vägen till på stället Mannaminne och tittade på detta konstig ställe där det bland annat fanns fiskemuseum, hantverk, bondemuseum, Spårvagnsmuseum och ett teknikhus. Ett underbart roligt ställe mitt ute i ingenting! Sedan var det dags för Bönhamn, ett gammalt fiskeläge där vi intog en underbar picknicklunch utanför kapellet, man måste ju få något för de pengar man betalar i kyrkoskatt! Vi plockade sedan ihop lite saker och låste kojan, plockade bort rotorn(primitivt stöldskydd), sade adjö till släkten som hade varit med och fikat och sedan hoppade jag, Eva och Torkel på båten ut till Högbonden och den fyr som finns där. Fyren och tillhörande hus ligger 60 meter upp på en klippa och är numera ett vandrarhem. Klart häftigt ställe att övernatta på. Vi hittade en vedeldad bastu nere vid vattnet som vi eldade upp värmen i och efter bad i det iskalla vattnet så klättrade vi åter upp till vandrarhemmet där vi tog en Cappucino med Whisky innan vi stöp i säng, utmattde av all klättring upp och ner på denna ö. Lördag morgon vaknade vi på detta underbara ställe och åt frukost med utsikt över havet utan att se vart det slutade, vi visste att Finland fanns långt där borta men det var inte en chans att man skulle kunna se det! Vi tog Taxibåt tillbaks till Bönhamn och kojan stod kvar så vi körde vidare på vår färd hemåt. Det gick ju lite långsamt, i uppförsbackarna så växlade man ner och växlade ner och växlade ner och till slut så segade det upp sig på ettan. Det gick ju bra på de små vägarna men när man kom ut på E4:an så var det det inte så muntra miner hos de bilister som hamnade bakom i uppförsbackarna. Vi lunchade vid Höga Kusten bron och när vi närmade oss Sundsvall så var det dags att ta till plan B. Vi svängde av in till Kovland och svängde in på familjen Thungrens gårdsplan ! De var hemma och Lasse rotade fram en gammal topp i garaget och sedan började jag att skruva lite. När jag hade fått av toppen så stod vi alla förvånade runt den och undrade hur bilen hade tagit oss dit överhuvudtaget, det var brända avgasventiler på både tvåans och treans cylinder och ordentligt igenkläggat. Cylindrarna såg fina ut så jag slängde på Lasses gamla topp och skruvade ihop allt. Det gick bra och bilen startade. Sedan fick vi mat, underbar grillmiddag med potatisgratäng. Efter lite eftersnack och tackande så hoppade vi in i bilen och körde iväg, deras hus försvann bakom oss, i oljeröken, och vi kom ut på E4:an igen, nu med betydligt mer effekt under huven. Vi tuffade söderut och svängde av ut på Hornslandet som man har hört så mycket om men aldrig varit på. Vi kom allra längst ut och hittade där en camping som vi tog in på. När vi vaknade dagen efter så såg vi varför det var en camping där, det var jättefina sandstränder och så lång ut i Bottenviken att det var molnfritt och stekande sol. Vi tillbringade några timmar på stranden innan vi satte och i bilen och åkte den sista biten hem, det var bara 5 liter olja hem, förlåt 20 mil skall det stå. Det gick utan problem och vi packade ur alla saker och somnade nöjda hemma i vår egen säng. Två veckor senare var jag upp till Sundsvall och lämnade tillbaks toppen, jag körde Saab 9,3 -98 års modell dit och VW Jetta hem men det är en annan historia men jag kan nämna att jag hittade många nedlagda mackar, gamla vägar och en hel del kul loppisar under den dagen. Kojan står nu i garaget utan topp men det blir väl till att plocka ihop den igen så att man kan åka på Brommadagen som arrangeras av Mini Seven Club Sweden den 1:e Augusti på Bromma Trfikövningsbana och så att man kan åka på Summer Party Session som arrangeras av Mini Sweden den 21-23 Augusti på High Chaparral. Vi ses väl på dessa tillställningar ? |
Copyright© Micke Pettersson, Tiundagatan 39, S-752 34 Uppsala, Sweden Phone: +46 18 50 00 93,pettersson@tsl.uu.se