| Kvarkark |
|---|
Kvarkark är konstverk som under tiden 4 augusti till 15 oktober 2000 var utställda i entréhallen och på plan 1 i Museum Gustavianum i Uppsala. De ingick i utställningen Materia 2000 skapad inom ARTEMIS - konst och vetenskap i skapande möte. I en presentation av projekt Kvarkark den 21 september på Gustavianum höll Gunnar Ingelman ett populärvetenskapligt föredrag "Charm & färg hos kvarkar(k) och klisterpartiklar" och Per-Olof Wenngren sjöng kvarkvisor. Kvarkark har även ställts ut på Uppsala Naturvetardagar 10-11 november 2000.
Artemis är ett samarbetsprojekt som startade 1996. Syftet är att möjliggöra ett möte mellan konstnärer och forskare i Uppsala. Detta resulterar i utställningar men även i samtal och samarbeten. Samtalen mellan forskare och konstnärer är pågående processer som inte alltid är tydliga i verken, men som föder nya ideer och insikter.
Kvarkark finns nu utställda på Ångströmlaboratoriet utanför rum 12240 (hus 1, plan 2 i korridoren mellan hus 6 och 8).
Hur målar man en kvark på ett ark i en partikelfysikalisk pekbok? Eller en elektron eller någon annan av materiens minsta byggstenar. Kvantmekanikens värld är så skild från vår vardagliga erfarenhet att varje bild av atomens inre är felaktig. En bild kan illustrera vissa aspekter, men då blir andra fel. Elektronen ses ibland som en partikel och ibland som en våg, men är egentligen varken eller utan en elektron är en elektron och alltid just en elektron!
Men om det inte finns några "korrekta" bilder, varför avbildas då elektronen som en röd kula? Tänk om en professor hade sagt, sådär bara i förbigående, att elektronen var som en banan och så hade studenterna ritat bananer i sina anteckningsböcker! Och tänk om den som hittade på "charm"-kvarken av någon anledning hade avbildat den som en jordgubbe. Eller om de åtta gluonerna, klisterpartiklarna som binder samman kvarkarna i atomkärnans protonen och neutroner, avbildats som en åtta-armad bläckfisk!
Om ingen bild är riktigt rätt, så kanske inte heller någon bild är helt fel. Och när nu avsikten inte är att göra populärvetenskapliga illustrationer, så kan den konstnärliga friheten få blomma ut i dessa kvarkark.

samt en partikelfysikalisk pekbok på en pulpet
och en piedestal med kvarkar i naturlig storlek!
|
|
"Det minstaste någon sett" (postscript-version)
En bild kan som du vet mer eller mindre likna det avbildade. Men hur blir det
när vi ska skapa bilder av det allra minsta i naturen? Sånt som är
så smått att det knappt kan ses med de mest märkvärdiga apparater
som finns. Och inte nog med det, forskarna krånglar till det med att
påstå att hur det ser ut beror på hur man undersöker det och
skapar en bild av det; därför finns inga korrekta bilder av atomens inre.
Ändå har vi väl alla en sorts bild av dessa elektroner, kvarkar och
annat småknytt i de innersta skrymslena av världen. Så därför
är det väl inte helt fel att påstå att en hel del av världen
egentligen är våra bilder. Och dessutom, om ingen bild är helt rätt
så är ingen bild helt fel. En kvark är en kvark men ett kvarkark är
blott vår ständiga undran.
Det är i den andan bilderna i den partikelfysikaliska pekboken är gjorda.
De upphängda svartvita bilderna är gjorda med inspiration från elever
i Gottsundaskolan som fick göra bilder av hur de föreställde sig detta,
som en elev uttryckte det, "det minstaste nå'n sett".
Gunnar Staland, konstnär och lärare i bild
Ett ark om kvarkar (postscript-version)
Kvarkar är materiens innersta byggstenar. De bygger upp protoner och
neutroner i atomernas kärnor. Protonen består väsentligen av
två upp-kvarkar och en ner-kvark, medan neutronen innehåller en
upp-kvark och två ner-kvarkar. Andra kvark-kombinationer ger 100-tals
andra "elementarpartiklar", som alltså visat sig vara sammansatta
liksom atomen visat sig vara delbar. Vår tids elementära
materiepartiklar är sex kvarkar (upp, ner, charm, sär, top, botten)
och sex leptoner (elektron, elektron-neutrino, myon, myon-neutrino, tauon,
tauon-neutrino).
Leptoner kan förekomma fria i naturen, men kvarkar är alltid bundna i
mesoner (kvark-antikvark) och baryoner (tre kvarkar) av den "starka kraften"
som förmedlas av gluoner ("klisterpartiklar"). All kraftverkan sker via
utbyte av kraftfältets kvanta; den "svaga kraften" via W- och
Z-bosonerna och den elektromagnetiska kraften av fotonen.
Många olösta problem återstår. Higgs-partikeln, som i teorin ger
partiklarna massa, har ännu ej upptäckts. Varför finns det så
många kvarkar och leptoner som när de ordnas efter sina egenskaper
bildar
en sorts "periodiskt system"?
Huruvida de i sin tur består
av ännu mindre delar vet vi inte. Enligt teoretiska spekulationer
består allt innerst inne av supersträngar.
Vi kan bara säga att kvarkar och leptoner ser punktlika ut eftersom de
är mindre än 0.000000000000000001 m (10-18 m), som är
nuvarande experiments bästa upplösningsförmåga.
Framtida forskning får ge svar på vår tids olösta gåtor!
Se vidare www3.tsl.uu.se/~ingelman
med länken
Populärvetenskap till bl.a.
Hands on CERN,
The Particle Adventure
samt lista på
artiklar/böcker, t.ex.
"Elementarpartikel" i Nationalencyklopedin;
J. Rose, "In i kvarken", Forskning och Framsteg, nr 6, 1997;
G. Ingelman, "Nobelpriset i fysik 1990", Kosmos 1991;
L. Bergström, E. Johansson, "Partiklarnas värld", Studentlitteratur 1991;
H. Fritzsch, "Kvarkar -- Universums minsta byggstenar?", Natur & Kultur 1982.
Professor Gunnar Ingelman,
avd. för Högenergifysik, Uppsala Universitet.
Frågar ni nu mig om kvarkars vara,
Släpp kvarkarna loss, om det går!
Den första gång vi såg dig det var på 60-tal
Bland kvarkar och leptoner
Var äro de som kunde allt
Samtal om kvarkar
Melodi: Samtal om Universum (Birger Sjöberg)
vill jag svara:
Jovisst finnes de, ej tanke blott.
Frågar ni mig så om hur vi veta?
Jo, vi leta,
längst därinne, bland allt riktigt smått.
"Åh, när så du talar,
gunga berg och dalar,
huvet surrar och får knappast ro ..."
Ha! Förlåt jag skrattar!
Ej så lätt man fattar
Universum, som man strax vill tro!
Frågar ni nu mig om kvarkars vara,
vill jag svara:
Jovisst finnes de, ej tanke blott.
Släpp kvarkarna loss
Melodi: Släpp fångarne loss (Birger Sjöberg)
Var mänska vill väl se
i grunden hur de e'
Åh, aldrig jag tror att jag får
en kvark i frihet se
en kvark i frihet se.
Men - gärna för mig! Om jag Gud fader vore
jag öppna' protonen raskt och släppte kvarkar loss.
De komme så fort, så vilda ut de fore
och sprede i rummet kring gluoner runtom oss!
Släpp kvarkarna loss, om det går !
Var mänska vill väl se dem le
när friheten de får!
Den första gång vi såg dig (=kvarken)
Melodi: Den första gång jag såg dig (Birger Sjöberg)
i exp'riment på SLAC i USA,
och labbets alla herrar i många dussintal,
de stodo undrande och sa' aha!
Och kvarken spred en elektron, och borta i detektorn,
där kom en extra stark signal till experimentatorn.
Den första gång vi såg dig det var på 60-tal,
den första gång vi tog dig in i datorn.
Melodi: O, gamla klang- och jubeltid
blott ej sin forskning svika,
som voro män av äkta halt
och Almas herrar lika?
De drogo bort till CERN med språng,
från undervisnings-tråk och tvång,
till kvarkar och leptoner,
till kvarkar och leptoner!
Med hjärnan uti god vigör
vi nya vägar finna.
Med exp'riment, som där vi gör
vi nya rön skall vinna.
Den gamla läran brustit har,
av kärnan finnes kvarkar kvar!
Och vad vi än må mista,
de skall väl aldrig brista?
Så sluten, vänner, fast vår krets
till kvarkars värn och ära!
Trots all debatt och någon hets
vår forskning trohet svära.
Lyft sinnet högt och våga lär
den nya sanning leva här,
bland kvarkar och leptoner,
bland kvarkar och leptoner!